Farsor som Bloggar

Författare: Parkens Ljus

Dämpar passningen från Greger och drar mig till minnes en händelse från
juli månad förra året.
Jag och tre söner är på väg från hemmet till deras farmor och det blir en
timmes paus i Örebro mellan tåg och buss.
Stön och stånk det är varmt och ungarna vill bara konsumera, vilket jag
vägrar dem.
Så vi går en tur ner mot slottet och kollar. Ungarna kastar med sina
mjukisdjur och det bär sig inte bättre en att äldste sonens lilla djur
hamnar ovanpå ljuslådan vid en guldsmedsaffär.
"Vad skall jag göra, vad ska jag göööra?...pappa".
"Vad du skall, göra? Jo du får göra vad du vill, men inom tio minuter
skall det mjukisdjuret vara i din hand?". Han fattar att det är på riktigt
och funderar en stund och börjar sedan leta runt, släpar dit en gammal
lastpall och sätter denpå tvären, resonerar, fixar och får ner det där
djuret långt innan tiden löpt ut. Hans kam växer ett stycke.
Jag är ingen särskilt perfekt farsa, no way och sonen är ingen Einstein.
Men ungar kan, ungar växer om man låter dem.
Livet handlar om att lösa problem man ställs inför.
I verkliga livet finns inga betyg och inga matteböcker.
Ungar kan.
Låt dem lyckas.
Så får man självkänsla.
Skickar en djupledspassning vidare till Björn och frågar: är
dagens småbarnsföräldrar bättre, sämre eller lika bra som vår
föräldrageneration?