Farsor som Bloggar

Författare: Jakob

Eftersom jag är helt kass på fotboll missar jag passningen totalt från Christopher men pucklar ner motståndaren och snor åt mig bollen:”Hur pratar du med ditt/dina barn om hemska/onda/otäcka saker som de ställer frågor om?”

Tack för en grymt intressant fråga. Jag får nog skruva till frågan (bollen) något för att anpassa den till våran situation. Vår äldste kille är snart 3 år och har ännu inte själv direkt frågat om något sådant. Jag håller just nu snarare på att förklara det onda som han håller på att upptäcka att livet faktiskt innehåller. En sådan sak är att han kan vara medvetet elak mot sin lillebror (1år). När jag då ber honom säga förlåt låser det sig på något sätt inom honom, det bara går inte. All stolthet bara skriker: NEJ! Och när han fått sitta påsitt rum ett tag och kommer ut är han fortfarande skamset medveten om att han gjort fel. Och när jag nu sträcker ut mina armar mot honom så springer han mot mig och kramar mig hårt. ”Är det svårt att säga förlåt?” Frågar jag.”Jaa..” Svarar han tyst.

Att svara på frågor om onda saker utanför dem själva tror jag blir lättare om de kan förstå sig själva bättre. Varför det finns krig och orättvisor är ju på grund av människans natur. Så när frågan kommer: Varför slåss människor? Så hoppas jag kunna hänvisa till ett tillfälle där han självslagit eller behandlat någon annan illa, för då vet han förhoppningsvis att så får man inte göra. Och att de som behandlar andra illa inte har förstått att det är fel eller att de själva har blivit illa behandlade.

Jag tror barn funkar ganska mycket som vi vuxna. För att vi ska kunna förstå någonting så behöver vi kunna hitta ett sätt att relatera till det. En vägin, en öppen dörr - som leder fram till en aha upplevelse. Fast barn görinte allt så komplicerat som vi – fram med barnasinnet!

Eftersom jag befinner mig inne mot målet så skymtar jag Juggepappan i mitthögra synfält och får till en riktig tåfjutt som jag hoppas att han får grepp om:Får materialism och självförverkligande hindra oss från att satsa på ytterligare ett barn?